MIME-Version: 1.0 Content-Type: multipart/related; boundary="----=_NextPart_01C5DC00.FBC01F30" This document is a Web archive file. If you are seeing this message, this means your browser or editor doesn't support Web archive files. For more information on the Web archive format, go to http://officeupdate.microsoft.com/office/webarchive.htm ------=_NextPart_01C5DC00.FBC01F30 Content-Location: file:///C:/6D1A28D4/file0932.htm Content-Transfer-Encoding: quoted-printable Content-Type: text/html; charset="us-ascii"

I november månad 1679 rekognoscerade Carl XI tillsammans med Erik Dahlberg m. fl. de öar och skär i Blekinge skärgård, Aspö, Trossö, Tjurkö m. fl., på vilka den nya örlogshamnen Carlskrona skulle byggas. Vid återfärden, den 20 nov., passerades= span> Ronneby, varvid säkerligen de höga herrarna = besågo strömfallen och diskuterade de möjligheter som här funnos att inrätta något verk till den nya örlogsstationens och fästningens fromma.[1] Mot denna bakgrund får man säkerligen se innehållet i= det brev som Carl XI den 2 dec. samma år utfärdade från sitt kvarter vid Ljungby: 'vi haver för gott funnit att, på en bekvämlig ort uti Blekinge, som därtill är utsedd, låta inrätta ett faktori, att alleha= nda dugliga och nyttiga Manufakturer (framställa) och detsamma med fö= rdelaktigaste komma till sin behörige effekt. Alltså synes det icke ringa vara av nöden, att vi genom tjänliga medel söka till a= tt därunder draga sådana Ämbetsmän och Hantverkare varuta= v faktoriet må komma till sin fullkomliga perfection<= /i> och fortdrivande; för den skull till att komma detsamma s&ari= ng; mycket bättre nå och erhålla, hava Vi förmedelst detta Vårt öppna edict velat var och en, som lust haver under bemälte facto= rie sin näring att söka, och sig på ovan bemälte ort nedersätta, med följande privilegier, villkor och förmåner benificera, s= kola de som vid factoriet vilja bliva boendes, att stadigt för all borgerlig tunga såsom Contributioner, inkva= rteringar, båtsmanshall samt andra ordinarie och extraordinarie <= /i>utlagor och besvär (tullar

Ka=
rta
över den raserade staden Ronnebys tomter, författad år 1719.
De av faktorismederna bebyggda tomterna äro skrafferade och de av samma
brukade kålgårdarna äro inrama=
de.
En tydlig ”smedgata" har utbildats u=
tmed
"Longa eller Stora Gatan". Pilen mark=
erar
Borrverkets plats invid ån.
Ur Erixon-Kjellberg 1918.
och=
acciser dock alltid undantagandes) vara frie och Ex=
imerade,
men andra, som sig på landet hellre vilja uppehålla och
likväl deras försvar under faktoriet hava, icke
någon inkvartering, skatter eller utskrivning vara underkastade,
utan njuta allt det, som andra våra Faktori=
ebetjänte
uppe i riket förlänt är. Det alle som vederbör hava sig
hörsamligen att efterrätta, icke görandes här emot i
någon måtto ...'
Den utsedda platsen var Ronneby, eller närma=
re
bestämt Djupadal, 1 1/2 fjärdingsväg norr om staden. Hä=
r funnos lämpliga byggnader, vattenfall med damm o=
ch
kvarn. Nästföljande år utsågs Anders Fabritz
från Örebro att, mot en årlig lön av 300 daler silver=
mynt=
[2],
vara faktor över det nyinrättade verket, som skulle lyda under
Generalguvernören i de skånska provinserna. Fabritz
flyttade ned med sin familj och tog kvarter i de byggnader, som funnos vid Djupadal. För de först anlä=
nda
smederna, av vilka de flesta kommenderades från Örebro faktori,
uppfördes några nya boningshus. Smederna anlände vid jultid=
en
1681. Samma år bestämde konungen, att faktoriet hädane=
fter
skulle lyda under Krigskollegium och Generalfältt=
ygmästaren.
Bostäderna vid Djupadal voro emellertid
otillräckliga, och redan 1682 bestämdes, att samtliga hantverkare
skulle flytta in till Ronneby ödetomter för att där bygga sig
bostadshus och verkstäder. I samband med Carlskro=
nas
anläggande hade staden mist sina privilegier och kort innan även
härjats av en förödande eldsvåda.[3]
Det fanns alltså gott om tomter inom stadsområdet. Smederna
Med all kraft försökte Fabritz
att sätta verket i gång och i stånd för att kunna
påbörja leveranserna av nya gevär. Rullan för 1683 dlr smt.
År 1683 får anses som faktoriets
första egentliga verksamhetsår. Sedan alla smeder fått tak
över huvudet för sig och sina familjer, som de hämtade ner
från hemorten, verkstäder och smedjor, samt material (pip-plåt, stångjärn, stockvirke och =
kol)
kunde mot hösten tillverkningen av gevär börja på
allvar. Det var givetvis en svår arbetsuppgift att i en provins,=
som
ännu ej hämtat sig från fleråriga krigshärj=
ningar
och med en fientligt inställd, eller i varje fall starkt misst&au=
ml;nksam
befolkning, organisera transporter och anskaffning av råvaror,
spannmål, livsmedel m. m. Men
också andra svårigheter infunno sig.
Våren 1684 var det så starkt vattenflöde, att vattnet stod
högt upp i borr- och sliphuset. Följande sommar var det så
ringa vatten, att man knappast kunde arbeta i verket. En dag på
hösten 1685 sprang den stora hjulstocken sönder i borrhuset,
vilket givetvis orsakade ett längre stillestånd. Flera smeder
vantrivdes, rymde hem och måste återkommenderas genom Krigskollegii försorg. Men =
Fabritz
lovade att med största flit och makt påskynda tillverkningen. En
stor del av 1684 års beställning kunde trots allt göras
färdig och levererades till Malmö Tyghus, som även under de
följande åren fick emottaga det allra=
mesta
av det färdiga geväret.
Andra svårigheter, som skulle följa faktoriet under hela dess existenstid, voro förknippade med ekonomien. Faktorn erhöll för utgifterna

Ka=
rta
över gamla Ronneby stad, uppgjord omkring år 1745-1750.
Vid B. "Diupadal, här har
tillförne warit Et Stycke giuteri". Vid I. "B&arin=
g;rhus
för
gevär och bösser byggd 1679". Vid Q. "Gamla Rådhus platsen," rustkam=
mare
efter 1688. Krigsarkivet. Nordiska Museet foto.<=
/span>
ick=
e
kontanta medel, utan assignationer, anvisningar, från Statskonto=
ret,
vilka skulle utbetalas av räntmästarna i kringliggande län e=
ller
av tullkamrarna i städerna. Många gånger, tyvärr
alltför ofta, funnos inga pengar
tillgängliga, utan hantverkarna fingo arbe=
ta
för av faktorn förskotterade medel eller i värsta fall =
helt
upphöra med arbetet. 1688 anmälde Fabritz,
att han själv fått indriva och hämta medlen på
assignationerna i långt avlägsna orter i Östergötland =
och
Kronobergs län, vilket hittills kostat honom =
icke
mindre än 247 dlr smt=
.
Likaså var det svårt att få gott mynt. Från
räntmästaren i Växjö erhöll Fabritz 1683-1686 endast tunga plåtar och fyrka=
r.
Hantverkarna voro dessutom svåra att få att arbeta kontinuerligt
när faktorn ej var närvarande och kunde
övervaka dem.
Det är svårt att få en klar
överblick av faktoriets tillverkning under de första åren.
Mycket sällan, om ens någon gång, tillverkades hela det
beställda geväret. Av 1685 års
beställning å 200 luntmusköter, 100 flintmusköter, 50 =
par
pistoler, 50 karbiner och 200 bantlers-taskor, =
voro i
mars 1686 endast 70 luntmusköter, 30 flintmusköter, 25 par pistol=
er,
40 karbiner och 100 bantlers-taskor, allts&arin=
g;
mindre än hälften, färdiga på rustkammaren.
Nya och flera hantverkare kommenderades ner till
Ronneby och redan 1688 måste nya medel beviljas för uppföra=
nde
av 4 nya smedjor, 4 husrum och verkstäder för stockmakare samt
rustkammarens förflyttning från Djupadal till Ronneby stad,
där den gamla rådstugan förhyrdes för en årlig s=
umma
av 20 dlr smt. Bygg=
naden
var emellertid så förfallen till tak och väggar, att den
fordrade en grundlig reparation.
Av de vapen, som för kronans räkning &a=
ring;r
1689 beställdes vid faktorierna, fick Ronneby en ganska ringa del,
vilket framgår av nedanstående tabell:[4]
|
|
Lunt- |
Flint- |
Karbiner |
Pistoler |
Dragon- |
Pikar |
|
musköter |
musköter |
(par) |
musköter |
|||
|
Ronneby |
200 |
100 |
51 |
48 |
- |
|
|
Norrtälje |
- |
- |
300 |
2462 |
- |
|
|
Norrköping |
149 |
601 |
- |
- |
- |
3 |
|
Örebro |
2 437 |
696 |
100 |
1744 |
9165 |
500 |
|
Söderhamn |
3 170 |
- |
- |
|
- |
1 5106 |
|
Jönköping=
|
1 751 |
260 |
180 |
2007 |
2508 |
822 |
1 med spanska snapphanelås. 2 med
hölster. 3 dessutom
300 hjullåsmusköter och 100 hölster. 4
därav 146 med hjullås och=
28
med flintlås, alla med hölster. 5 därav
492 med luntlås och 424 med flintlås. 6 dessutom=
702 bantlertaskor. 7 med
hjullås. 8 <=
span
class=3DGramE>därav hälften med luntlås och hälften =
med
flintlås.
I januari 1690 funnos=
i
rustkammaren 102 karbiner, 85 par pistoler, 200 luntmusköter och =
100
flintmusköter.[5]
Tillverkningen av flintlåsen efter den nya modellen (1688) hade
samtidigt tagit sin början.
Rustkammaren fick även m=
ottaga
diverse vapen från Överste Cronhiorts<=
/span>
regemente. Bland modellmusköterna i rustkammaren må bl. a:
nämnas flint- och luntlåsmusköter av 1688 års modell.=
Under 1691 och 1692 lamslogs tillverkningen av den
sjukdom och farsot, som grasserade i trakten. Anders F=
abritz
fick själv från eget hus begrava 4 lik, nämligen hustruns o=
ch
trenne barns. De flesta smederna lågo sju=
ka,
några avledo, och även bland familje=
medlemmarna
rycktes många bort. Enligt faktorirullan i maj 1692, som endast upptager 25 personer, hade blott 5 undgått sjukd=
omen.
Av pipvällarna var endast en, rustmäs=
taren
Folke Nilsson, frisk. De andra 3 voro sjuka och den bäste hantverkaren=
av
alla var död. Då 1691 års beställningar av ovan
nämnda orsaker ej kunnat göras fä=
rdiga,
fick faktoriet för år 1693 ingen beställning.
Rullan 1694, som innehåller noggranna
anteckningar om smedernas ålder och kvalifikationer, upptager
endast 24 personer, därav 20 mästare, 1 gesäll och 3
lärpojkar. Omsättningen av hantverkare var stor under de
förflutna tio åren och många av namnen äro
nya.
Ett inventarium från år 1697 ger en
kortfattad beskrivning över faktorianläggningen. Borrhuset
låg 1/8 mil från Ronneby på "1/8 hemman Diupedahl", som fordom tillhört rådma=
nnen i
staden Ludvig Bossow (Boss=
åw,
Budsov m. fl. stavn.). Det innehöll 4 borrbänkar och en
slipsten, på vilken tvenne kunde slipa samtidigt. Ovanför
borrverket, vid Djupafors, låg en
hålldamm, varmed man kunde reglera vattnet. Inne i den forna staden <=
span
class=3DSpellE>lågo 18 smedstugor
(bostadshus), 10 smedjor av bräder samt 4 hus av bräder, vari
stockmakarna kunde förvara torrt virke. Hålldammen och borrverket
fordrade årliga reparationer, som voro ganska kostsamma. Redan 1698
väcktes därför förslag om att även flytta borrverk=
et,
som tycks hava varit särskilt skröplig=
t, in till
Ronneby i samband med en nybyggnad. Detta skedde emellertid först 1706,
varom mera nedan.
Tillverkningen under 1690-talet är, svå= ;r att överblicka, då beställningarna sällan eller aldrig kunde fullgöras. Åren 1693, 1695, 1697 och 1698 erhöll faktoriet inga beställningar genom Krigskollegium, utan fick fullg&oum= l;ra tidigare beställningar eller utföra reparationer för Amiralitetets räkning. Årligen torde högst 150-200 nya eldhandvapen av olika modeller ha tillverkats här, medan övr= iga landets faktorier vid samma tid hade beställning och tillverkning= av 1 000-tals vapen. 1696 beställdes för Amiralitetets räkning 2 400 musköter och 555 par pistoler av en modell, som 1697 tycks hava blivit fastställd av Generalamiralen Hans Wachtmeister. Leveransen av sistnämnda vapen drog länge ut p&arin= g; tiden, om den ens någon gång helt fullgjordes. De musköter, som 1698 levererades hade "fransöska = flintelås". Samma &ari= ng;r levererades 60 par "Entre pistoler = medh franska Flinte Låås á 7

"Pistolyxa<=
/span>
m/1700 för Flottan". AM 4991.
"Entrepistol" eller pistolyxa
av den typ, som även tillverkades vid Ronneby fak=
tori. Det här avbildade vapnet är tro=
ligen
av Jönköpings tillverkning.
Armemuseum
foto.
dlr smt". Sann=
olikt
menas med "Entrepistoler" ett kombine=
rat
vapen av en änterbila och flintlåspi=
stol
med tämligen rakt skaft eller stock, lika AM 4991 och 4992, vilka h&au=
ml;r
avbildas. Typen har sannolikt tillkommit under senare delen av 1690-ta=
let,
vilket måhända kan fastslås vid en specialforskning. Armemuseums "pistolyxor"
äro tillverkade i Jönköping, elle=
r i
varje fall besiktigade av rustmästaren därstädes Jöns
Norberg.[6]
Anders Fabritz, som i=
tjugo
år med största flit och efter bästa förmåga
handhaft faktoriets skötsel, skrev i oktober 1699 och i mars 1700 till
Krigskollegium, att han nu kände sig gammal och skröplig. De sista
åren hade han i sitt arbete haft god hjälp av sin son Petter
Petter Fabritz var f&=
ouml;dd
i Örebro och torde vid faderns nedflyttning till Ronneby ha varit omkr=
ing
5 år gammal. Han hade studerat vid akademien i Lund, informerat sig i
räkning och bokhålleri på 'utrikes och tyska orter' s=
amt en
tid tjänstgjort vid landskontoret i Karlskrona. Han var en mogen och
stadig man och väl insatt i faktoriets alla ärenden. Dessutom lov=
ade
han att övervaka resterande tillverkning, öve=
rtaga
faderns räkenskaper, insända borgen eller Caution,
samt taga hand om familjen.
Petter Fabritz tog ge=
nast med
stor energi hand om tillverkningen. Då faktoriet led brist på g=
oda
hantverkare, anhöll han, att 8 goda pipv&aum=
l;llare,
4 borrare och slipare samt 4 goda stockmakare snarast m=
åtte
kommenderas från Jönköping eller Örebro, så att =
man
kunde fortsätta tillverkningen av nya gevär samt upprenovera
gevär för Amiralitetets och Krigskollegii
räkning. Det var också högst besvärligt att ha borr&sh=
y; och
sliphuset långt borta från verkstäderna. Arbetarna må=
;ste
först bära upp de nysmidda piporna från Ronneby, borra och
slipa dem vid Djupadal samt därefter åter bära ned dem f&ou=
ml;r
den slutliga bearbetningen i staden. Dessutom var det omöjligt att
kontrollera deras flit och arbete när de arbetade i Djupadal. Borrverk=
et
var 21 år gammalt, svårt förfallet och omodernt. En flyttn=
ing
till tjänlig plats i Ronneby beräknades kosta endast omkring 300 =
dlr smt, vilken summa fan=
ns
reserverad av 1696 års lanträntemedel. Fabritz föreslog nu allvarligt, att ett nytt bor=
r-,
slip- och tåghus skulle uppföras enl=
igt
samma konstruktion och ritning, som av Direktören Polhammar=
[8]
nyligen uppförts vid Norrtälje faktori.
Dammar och hus vid Djupadal voro så
förruttnade att Fabritz år 1702
ansåg, att man endast kunde använda verket några få
månader till. I oktober 1703 beslöt äntligen Krigskollegium,
att ett nytt borrhus skulle uppföras enlig=
t Polhammars ritningar. Fabritz var
nu optimistisk nog att utlova 10 gånger så stor produktion,
sedan det nya verket blivit färdigt. Först 1705 togs allvarligare
steg att uppföra den nya "borr- och slipkonsten". Under tiden
hölls tydligen det gamla borrhuset
nödtorftigt vid makt för faktoriets ringa produktion. Sommaren 17=
06
påbörjades byggnadsarbetet i Ronneby, nedanför fallet p&ari=
ng;
åns södra strand. Timmer, plank, bräder, spik och andra
byggnadsmaterial hade under tiden anskaffats. Arbetet leddes och
övervakades av byggmästaren och inspekt=
oren
Birger Elfwing[9]
- denne hade bl. a. byggt Söderhamns och Norrtälje faktorier - vi=
lken
under sig hade amiralitetsbyggmästaren Daniel Rosenbohm.
Vid midsommartiden, då vattenståndet =
var
lågt, utfördes alla sprängningar och byggnadsarbeten i
strömmen av kunnigt folk från Karlskrona och av uppbå=
dat
folk från kringliggande bygd. Faktorismederna Per Persson Hake, Jonas
Jönsson Ahllm, Gumme<=
/span>
Månsson och Börje Eriksson smidde spik, krampor, beslag m. m. till vattenränna, vattenhjul och ö=
;vriga
detaljer i byggnaden. En ny slipsten inköptes från
Jönköping. Den 1 sept. stod
byggnaden färdig, verket kunde sättas i gång och arbetet
börja. Byggnaden var 11 ½ alnar lång och 10 ½ alnar
bred samt 11 skift hög i väggen. Taket beskri=
ves
icke. Inne i byggnaden funnos 5 borrbänkar=
, 2
slipbänkar, tågbänk med
tillhöriga hjul, axlar, hjulnålar, r=
ingar m. m. Vattenrännan var 65 alnar lång, 5 kva=
rter
bred och 3 kvarter djup. Vattenhjulet hade överfall, men dess må=
tt äro icke angivna. Det var säkerligen ett
både inventiöst, användbart och för tiden högmode=
rnt
strömverk, som här hade anlagts..
Kostnaderna voro också ansenliga och 1696 års besparingsmedel,
418 dlr smt, rä=
;ckte ej
långt.
I september 1707 inspekterades faktoriet av generalfälttygmästaren friherre Johan Sjöblad. Protokollet från besöket, vi=
lket
varade i 4 dagar från den 9 till den 12 sept., &a=
uml;r,
jämte bilagor, det intressantaste och mest upplysande aktstycket
rörande faktoriets historia.
Först mönstrades hantverkarna: 20
mästare, 2 gesäller och 8 lärpojkar, tillsammans 30. Av den första uppsättningen mästare voro endas=
t 7
eller 8 kvar, alla de andra voro nya. 7 hantverk=
are
voro födda i Närke (Örebro), 1 i Hälsingland
(Söderhamn), 11 i Småland (Jönköpingstrakten) och 12,
däribland alla gesäller och lärpojkar i Blekinge.
Låssmederna Mr Anders Banck[10]
och Måns Person samt stockmakaren Mr Sven Håkansson voro fr&ari=
ng;n
Ronnebytrakten, varför en viss utbildning och rekrytering bland
vapenhantverkare redan ägt rum från
Blekinge.
Samtliga smeder sade sig vara nöjda bå=
de med
faktorn och med arbetet. Rörplåtarna=
till muskötpipor och stångjärn till pistol=
pipor fingo de av faktorn, som i sin tur fick det frå=
n Isak
de Besche i Västervik (troligen från
Ankarsrum) och från häradshövding Rudbecks bruk
"Bräken" i Kronobergs län (Huseby?). Stångjä=
rn erhölls också från Amiralitetsvarvet i
Karlskrona. Stål till fjädrar och lås=
delar
fingo de även från faktorn, som i si=
n tur
köpte det från köpmän i Karlskrona.[11]
Vissa stockhuogare skaffade stockvirke och kolbönder levererade kol av tall och gran. Dock
klagades uppå sistnämnda. Faktorismederna f=
ingo
därefter var för sig redogöra f&o=
uml;r
tillverkningen av och betalningen för de olika vapendelarna.
I generalfälttygmä=
starens
sällskap var även rustkammarsmeden (rustmästaren) Mr Lo=
rens
Lindberg från Stockholm och denne genomgick, besiktigade och provade =
allt
gevär i rustkammaren, provsköt de färdiga piporna samt
lärde låssmederna att smida och härda låsfjädrar
efter det nya maneret. Mr Lindberg hade mycket att anmärka och gav
dåligt betyg åt hantverkarnas skicklighet.
Tillverkningen vid faktoriet under första de= len av 1700-talet uppvisar många intressanta nyheter, varmed Ronneby även skriver sitt namn i svensk vapenhistoria. Främst gäller detta de "bössemörsare" av m/1700, som år 1701 till ett antal av 100 st. beställdes vid fak= toriet för ett pris av 6 dlr smt per styck.[12] Av beställningen voro endast 4 provbössor färdiga 1703, vilka inlevererades till Karlskrona och som

1. Modellbössan, AM 4054. 2. Karlskrona varv P. N
Modellbössan möjligen tillverkad av Starbus<=
/span>,
de andra tillverkade i Ronneby 1701 eller 1702. Fö=
rfattaren
foto.
vor=
o
till 'behag och nöje'. Faktorn var emellertid ej=
span>
nöjd med priset, ty det var mycket arbete på dem och stora och
svåra beslag att smida, varför han begärde 7 dlr smt per styck. Sannol=
ikt
levererades aldrig mer än dessa 4 bössor, av vilka 2 ännu fi=
nnas
bevarade, en i Karlskrona och en i Sjöhistoriska Museet, ty de
återkomma ej senare i handlingarna. Dessa =
bössemörsare äro=
span> de
enda säkra proven på Ronneby faktoris tillverkning. Tack va=
re
stämplarna på lås och pipa kunna
tvenne Ronnebysmeder säkert bestämmas, nämligen: Folke Nilsson Hammar, =
pipvällare och rustmästare. Föd=
d i
Kumla sn, Närke, omkr. 1650, mästare =
1680,
rustmästare 1681, levde ännu 1719 och bebodde tomterna nr 92 och =
93 i
Ronneby. Han var en skicklig mästare i sina bästa år, men
anklagades 1712 för att slarva med besiktningen. Han har med namnteckn=
ing
och sigill undertecknat flera intyg och rustkammarbesked. Sigillet visar FN=
i
monogram under en hammare, allt inom en pärlring. Stämpeln 
Anders Banck,
pistolmakare och muskötlåssmed. F=
ödd
i Ronneby omkr. 1662 [enligt 1707 års rulla, vilken uppgift troligen
är felaktig. Han var sannolikt född i
Bankeryds sn vid Jönköping samt sl&au=
ml;kt
med (son till) pistolmakaren Bengt Banck, som v=
ar
född omkring 1631], mästare 1688, gift. Kunde varken l&aum=
l;sa
eller skriva. Hans stämpel 
En mejselstämpel,
=
, på
pipans undersida kan möjligen vara slagen av pipv=
ällaren
och beredaren Sven Andersson ('Sven i Åby'), vilken var fö=
;dd
omkring 1659 i Närke, mästare 1681 och ännu verksam 1707 enl=
igt
rullan, där han står under "Pipevä=
;llare
som Bårrar och Slipar". En fjär=
de
stämpel 
Utom här ovan nämnda smeder finnas 115-120 mästare och hantverkare n&aum=
l;mnda
i rullorna 1682-1739.
Beställningarna till kronan omfattade
flintmusköter (den sista beställningen av luntmusköter
gjordes 1699) av m/1699, m/1700, m/1701, m/1704[13]
samt av amiralitetets modell. Efter 1705 tillverkades även carbiner och dragonmusköter med halvspännarlås.
Sedan det nya strömverket byggts färdigt, ökades även
beställningarna och uppgick redan 1707 till 700 vapen, amiralitetets
beställningar då ej inräknade.
Tillverkningssumman ökade samtidigt till 3 270 dir smt
eller ännu mera per år. Många gånger måste arb=
etet
avbrytas och smederna kommenderades till Carlsham=
ns
Castell eller till Carlskrona för att repa=
rera
och laga gevär för amiralitetets räkning. De årliga
beställningarna kunde därför sällan fullgöras=
. I
rustkammaren fanns på hösten 1709, av flera års
tillverkningar, 670 st. flintkarbiner, 540 par pistoler och 100 st.
dragonmusköter med bajonett, vilket skulle sändas till Malmö
Tyghus.
På grund av en leverans av dåligt vap=
en
till armen i Elbingen år 1704, bestä=
mde
krigskollegium samma år, att allt gevär, som här tillv=
erkades,
skulle stämplas med stämpeln "R". Något vapen med
denna stämpel tycks ej vara bevarat.
Den svåra pest och farsot, som härjade=
i
landet 1710-1712 kom även till Ronneby. Landshövdingen i Blekinge,
Jöran Adlersten, anmälde den 27 april i skrivelse till
Krigskollegium, att Petter Fabritz avlidit och
föreslog, att till hans efterträdare må=
tte
utnämnas Jonas Norsten. Denne sades vara en
allvarsam och stadig karl, som i 17 år tjänat ärligt,
länge och väl på häradshövding Rudbecks bruk (Hus=
eby?).
Han var god bokhållare och hade god kunskap i allt järnsmide. Norsten (Norrsthen=
m. fl. stavningar) fick faktorsfullmakt den 14 maj och=
i
september kunde både han och landshövdingen meddela, att
tillverkningen var i gång. Av årets
beställningar voro redan 75 par pistoler, 79 karbiner och 23 muskö=
;ter
färdiga.
Norsten tycks hava varit en ovanligt duglig och driftig man, med
allvarligt uppsåt att sätta faktoriet i gott stånd. Ekonomien vållade dock alltjämt stort
besvär och Petter Fabritz' efterlämna=
de
räkenskaper voro i en beklaglig oreda, med stora förskott
utbetalade till de olika smederna och med ännu från 1680-talet
kvarstående ouppgjorda poster. 1711 måste han anmäla
rustmästaren Folke Nilsson inför Krigskollegium, därför=
att
denne slarvat med besiktningen och godkänt dåligt och
undermåligt gevär.[14]
Norsten föreslog
Krigskollegium och generalfälttygmästaren,
att det skulle byggas en knipp- och rörplåt=
hammare
vid faktoriet, ty en sådan behövdes mer än väl för
att bedriva ett gott pipsmide. En bra och passa=
nde
plats, med god tillgång till vatten, trodde han sig hava
funnit vid Stora Årsjömåla i <=
span
class=3DSpellE>Hoby socken, 1 1/2 mil från Ronneby.
Tyvärr stannade detta förslag endast på papperet, ty redan i
november 1712 måste landshövdingen anmäla, att faktor Norsten avlidit i pesten.
Farsoten måste ha härjat alldeles
fruktansvärt, ty det sägs, att de flesta hantverkarna voro
svårt sjuka eller avlidna tillika med deras familjer. Även i
faktorns hus lågo hustru och trenne barn
för döden. Endast ett par hantverkare kunde under tiden arbeta,
varför ock tillverkningen under dessa
år blev obetydlig. För amiralitetets räkning reparerades och
iståndsattes emellertid 1712 icke mindre än 3 000 musköter,=
1
000 karbiner, 3 000 bajonetter och 2 000 st. pistoler=
span>
för en kostnad av c:a 1400 dlr smt.
Den nu ledigblivna faktorsbefattningen sökte=
s av
amiralitetslöjtnanten Hans Schlyter i
Karlskrona, som var gift med en dotter till Anders Fab=
ritz
och alltså svåger med Petter Fabritz. Han
fick också landshövdingens rekommendation och gav stora
löften att ordna upp de trassliga affärerna efter Fabritz.
Emellertid gick sysslan till Paulus von Schoting som
i december 1712 eller januari 1713 erhöll
fullmakt av Krigskollegium.
Också Paulus (Pål) von Schoting
gick till verket med de uppriktigaste avsikter att befrämja
tillverkningen och att sätta faktoriet i gott stånd. Det
nyuppförda strömverket var emellertid redan starkt förf=
allet,
smederna voro.genom =
sjukdom,
död och brist på arbete så utarmade och utfattiga att=
de
alldeles höllo på att försm&aum=
l;kta.
De assignationer, som han erhållit fr&arin=
g;n
Statskontoret, hade visat sig värdelösa, ty han hade ej
fått några som helst penningar.
En rustkammarräkning i maj 1713 upptager
emellertid en icke så ringa mängd färdigt gevär
förutom ett stort antal modeller på musköter, karbiner,
pistoler, bajonetter, lås m. m. Av 1710-13 års beställningar å 100 par
pistoler, 100 karbiner, 300 infanterimusköter per år, allt av
mj1704, funnos i maj färdiga 181 par pisto=
ler,
280 karbiner, 276 musköter samt dessutom 54 st. dragonmusköter av
tidigare beställning. Beställningarna för å=
;ren
1714-1724 omfattar mest infanterimusköter, 100 – 250 –=
; 600
per år, av m/1704, m/1714 och m/1716 samt dessutom 50 par pistoler
åren 1714-1716. Amiralitetsbeställningarna h=
ava
icke noterats. Fortfarande måste smederna sändas till Carlshamn =
och
Carlskrona för att reparera och iståndsätta vapen, som
levererats från andra faktorier, eller som inlämnats från =
de
olika i landskapet stationerade regementena. Det vill synas, som om
hantverkarnas huvud sakliga sysselsättning under långa tider
endast varit gevärsreparationer.
Den 17 maj 1700 skrev Paulus von Schoting
och anhöll enträget, att geväret på rustkammaren snara=
st
måtte få levereras till säkrare ort '<=
/span>på
grund av fiendens ravagerande i trakten'. Krigskollegium beslöt att geväret, 3=
03
flintlåsmusköter, 24 dito med tyska lås, 85 dito för
dragonerna, 480 karbiner, 36 dito med tyska lås samt 237 par pistoler,
skulle flyttas till Carlskrona, där rustkammarförvaltaren Olaus <=
span
class=3DSpellE>Montan kvitterade detsamma.
Sedan Carl XII a krig och den intensiva upprustni=
ngen härför avslutats, förlorade Ronneby fak=
tori
alltmer sin betydelse som tillverkningsort. Redan delningen av 1719
års tillverkning tyder härpå. Av vapen för sammanlagt=
67
640 dlr smt fick Ro=
nneby
endast för 1935 dlr under det att Öre=
bro
och Jönköpings faktorier tillsammans fingo=
span>
för 35 000 dlr och Wi=
ra
bruk för 18 000 dlr. Nödåren sa=
tte,
också djupa spår i faktoriets historia. Penningvärdet
sjönk och svårigheterna att få in medel på
assignationerna tilltogo. Arbetarna ville ej taga emot mynttecken (nödmynten) och endast mot
redbart mynt kunde man få köpa pipplå=
t,
järn, kol samt spannmål och matvaror.
Hantverkarna voro alldeles utfattiga, de bäs=
ta
voro döda och de kvarvarande hade, för att försörja sig=
och
sina familjer, tvingats att mot betalning åtaga=
span>
sig privat arbete. Detta var visserligen, enligt Kungl. Maj as stadga
angående faktorierna, strängeligen förbjudet, men faktorn s=
ade
sig ej kunna förbjuda detsamma, då sm=
ederna
ej fingo något krono=
arbete.
Ännu 1718 och 1719 beställdes 700
musköter (500 infanteri- och 200 dragon-), 1723-17=
24 100
par pistoler och 100 infanterimusköter, men därmed upphörde
också alla beställningar för Krigskoll=
egii
räkning för en tid framåt. Strömverket förfö=
ll
mer och mer och några medel för dess reparerande beviljades aldr=
ig.
Faktorn höll det dock nödtorftigt i stånd med egna medel, m=
en
det stod mest stilla. 1724 tillverkades endast 10
flintlåsmusköter av m/1716, 1725 var tillverkningen något
större, eller omkring 340 musköter av m/1716 och 'gamla mode=
ller',
4 karbiner och 17 par pistoler av 'gamla modeller'.
Paulus von Schoting a=
vled
troligen vintern 1724-1725 och efterträddes i maj 1725 som faktor=
av
sin broder(?) David von Schoting.

Prospect af
Bohr-huuset i Ronneby.
N:r 1 är en kronoskatteskv=
altkvarn.
N:r 2 är kronoborrhuset. Bilaga till David=
von Schotings memorial den 22 juli 1739.
Krigsarkivet. Nordiska Museet foto.
Denne bar under de
närmaste åren titeln interimsfactor.=
Under
hans första år synes tillverkningen åter ha ökat
något, ty rustkammaren visar en icke s&ari=
ng;
ringa behållning av gevär, år 1729 211 musköter av m/=
1716
och m/1725, förutom en mängd hel- och halvfabrikat, kasserade
lås av olika slag mm. Från och med 1730 tycks det vara definiti=
vt
slut med beställningarna och faktorihantverkarna sysselsattes huvud&sh=
y;sakligen
med reparationer av gevär från Carlskrona, Carlshamn och andra
orter.
1739 gjordes ett sista försök att s&aum=
l;tta
faktoriet på fötter igen. Här nere fanns nu 20 hantverkare,=
därav dock endast 5 dugliga mästare samt 6 <=
span
class=3DSpellE>lärdrängar och gesäller. Övriga i
rullan upptagna voro 'uråldrige och
utslitne hantverkare', vilka anhöllo
om gratial och avsked. Strömverket stod ännu upprätt, men var
starkt ruinerat och helt odugligt. Faktorn föreslog att ett nytt borrhus skulle uppföras längre upp mot
strömmen, på platsen för en kronoskatt=
e-skvaltkvarn,
se prospekt här avbildat, samt att nya hantverkare, 4
låssmeder, 4 pipsmeder, 2 borrare och 2
stockmakare, alla dugliga mästare, skulle sändas hit från
Jönköping eller Örebro.
Också detta projekt synes hava
förfallit och faktoriet torde kort därefter hava utarrenderats el=
ler
förpantats. Borrhuset härjades av en =
vådeld och brann ner i grunden, så att man
omkring 1760 knappast kunde se dess forna plats.
Den 25 maj 1747 tillstyrkte Kungl. Maj:t att platsen, där det forna faktoriet stå=
tt,
måtte upplåtas åt handelsmannen Grahn, vilken hade fö=
;r
avsikt att uppföra ett faktorihus för
tillverkning av gevär och allehanda smiden. Grahn lät
också med egna medel uppföra ett strömverk och på
1760-talet voro 17 mästare och 9 gesäller eller lärgossar
här sysselsatta med gevärsreparationer för Kungl. Amiralitetet samt nytillverkning av "styckelåsar"
efter Tygmästare Tornqvists rekvisiti=
on och
Amiralitetscollegii beställning. De=
t synes,
som om Amiralitetet nu blivit faktoriets viktigaste och enda arbetsgiv=
are.
Under 1700-talets mitt gö=
;res
åter flera försök att upprätta faktoriet. Detsamma
Handelsmannen, senare assessor, Grahns son,
direktören Grahn sålde faktoriet 1766 till lantmätaren Gabr=
iel Wickenberg för en summa av 62 000 dlr
smt. I köpet ingingo samtliga värdefulla tomter och fastig&sh=
y;heter
i staden. Wickenberg drev faktoriet
huvudsakligen med reparationer av gevär från
förråden i Carlskrona, men fortsatte även med en del av de
under Grahns tid beställda gevären.
Sista gången faktoriet =
nämnes,
är i en berättelse över överste A. G. von Spångens
resa till rikets fästningar, företagen 1782. Vid gevärs=
faktoriet
härstädes voro ännu 14 smeder och 1 stockmakare utan ar=
bete,
de bodde i kronotomterna, men vattenverket, som=
var
ganska nära sin undergång, stod stilla. "Dessa smeder draga sin värld fram som de kunna, med fuskerismi=
de och
bössors reparerande för allmänheten. Skada är, att s&ar=
ing;
mycket vatten och så dråpeligt fall=
ej till någon nytta användes."
Faktoriet i Ronneby ägde alltså
bestånd i omkring 100 år, från 1679 till in på
1780-talet. Dess historia är långt ifrån lysande, men unde=
r de
första 40 åren, då landet rustade och då
försvarsorganisationen byggdes upp inför stormaktsväldets si=
sta
krig, spelade det en icke så oviktig roll i
vapenförsörjningen, icke minst för den nya örlogsstatio=
nen
och för fästningarna i de nya skånska provinserna. En mera
förutseende ekonomisk politik och mera driftiga ledare hade kanske
kunnat föra detsamma till ett lyckligare öde.
[1]
Se: Erik Dahlbergs dagbok. Carl XI's
Almanacksanteckningar, Karlskrona Stads historia m. fl.=
[2]
Daler silvermynt förkortas här nedan dlr
stat.
[3]
Se Ingstad: Ronneby stads historia och Brome: K=
arlskrona
stads historia.
[4]
Efter avskrift i Armemusei<=
/span>
uppteckningsarkiv.
[5]
Skall givetvis vara snapplåsmusköter,
sannolikast av m/1688. Se Lenk 1937.
[6]
Støckel 1943, pag=
span>.
685. Stämpel 3495, a, b och d.
[7]
Han hade tydligen gift om sig, då den första hustrun dog i farsot
1692.
[8]
Kristoffer Pohlhammar, 1716 adlad med namnet Polheim (Polhem).
[9]
Om denne se Ernst E. Areen i Svenska Vapenhisto=
riska
Sällskapets Årsskrift 1929-1931.
[10]
Se här nedan om Anders Banck.
[11]
1704 säger faktorn, att han köpte "Steu=
ermarker
Stangen Stahl"
från Lübeck och Hamburg.
[12]
Se härom i Fören. Armemusei Vänn=
ers
Meddelanden IV 1941: "Bösse
Mörsare" från början av 1700-talet av Th.
Jakobsson.
[13]
Modellårsbeteckningarna äro
enligt faktoribeställningarna.
[14]
Redan 1708 bestämde Krigskollegium att en leverans av vapen från
Ronneby till Malmö tyghus skulle besiktigas av rustmästaren i
Jönköping Samuel Nylander. Antagligen tillkom detta beslut efter
klagomål över gevärets beskaffenhet.